Vi åker bil genom centrala Lahore i Pakistan. I baksätet trängs fotografen Linda Forsell, advokaten Hina Jilani och jag. I framsätet sitter chauffören och den kulsprutebeväpnade vakt som alltid följer Hina, vart hon går. Jag säger att jag är imponerad, att Hina är modig. Hon nästan fräser sitt svar:
– Jag är inte modig. Jag är rädd. Men jag måste.
Hina Jilani som bekämpar hedersvåld i Pakistan är bara en av de hundratals imponerande kvinnor och män som vi träffat under det senaste året, runt om i världen. Tillsammans med kollegerna Kerstin Weigl och Linda Forsell har jag besökt nio länder för att beskriva det globala våldet mot kvinnor. Hittills har vi varit i Pakistan, Mexiko, Sydafrika, Brasilien, USA, Spanien, Ryssland, Egypten och – förstås – Sverige. Vi har ett land kvar : Demokratiska Republiken Kongo. I slutet av februari ska materialet vara klart, för lansering vid en världskongress för kvinnojourer i Washington DC i slutet av februari och i samband med FN:s årliga möte CSW i New York i början av mars.
Resultatet kommer att bli en hemsida, på svenska och engelska, med hundratals journalistiska berättelser, dialogmaterial för skolor och seminarier och en ”barfotautställning”. Följ oss redan nu på hemsidan www.causeofdeathwoman.com där vi tills vidare bloggar på svenska.
Låt mig berätta om några av mina starkaste minnen:
- Fatima, ensamstående mamma till Joseane, en 19-årig flicka som sköts till döds på väg till universitetet i Sao Goncalo, Brasilien. Fatima har flyttat två gånger efter mordet men i varje ny bostad ställt i ordning Joseanes rum, precis som det såg ut den där morgonen. Ibland sover hon i flickans säng. Hon är ett offer, nästan lika mycket som den dödade dottern.
- LeAnthony som vi träffade i Kansas City, USA. Han kom för att möta oss tillsammans med frun Sheila som han misshandlat i många år. Nu berättade de båda om ett helt nytt liv, utan våld. LeAnthony har fått behandling i en mansgrupp och börjat förstå varifrån hans ilska kommer. ”Visst händer det fortfarande att jag blir rasande”, sa han, ”men då går jag ut. Jag sätter mig i bilen och kör runt, runt, ibland i en timme.”
- ”Karate”, en skittuff lesbisk kvinna i skjorta och slips som lever tillsammans med sin mamma, bror och tonårsson i kåkstaden KwaThema utanför Johannesburg, Sydafrika. Sonen är resultatet av en gruppvåldtäkt, i ”botande” syfte. Det har blivit allt vanligare med ”corrective rape” i kåkstäderna. Om de lesbiska kvinnorna blir våldtagna av ”en riktig karl” ska de förstå vad de gått miste om.
- Badour, en 11-årig flicka i Maghaga, Egypten som gick med sin mamma till doktorn en junikväll 2007. Hon skulle bli en riktig kvinna och det kändes spännande. I likhet med de allra flesta flickor i Egypten skulle hon könsstympas. Men Badour dog på operationsbordet. Läkaren begick ett misstag och försökte muta Badours mamma att hålla tyst. Hon vägrade och historien spreds via media. Numera är könsstympning förbjuden i Egypten.
Karin Alfredsson